farfarARNE

ET:

Well, well.
Nu är det officiellt, vi flyttar. Vi har ett hus. Läskigt.

AL:

Har just läst igenom Felix reseblogg(felixbrodin.blogg.se). Han och hans familj är någonstans runt sydamerika med båt. De har sett hajar och andra söta små vattendjur. Jag vet inte riktigt vad jag mer ska skriva om den, läs den iallafall! Men nu vill jag också ut och utforska världen med en båt. Jaja Felix får ha en bra resa!

AL:

Ja, fysen var jobbig. Otroligt jobbig faktist, eller mest smärtsam.
Min pappa hade lovat mig att han skulle hämta mig efter fysen. Så efteråt stod jag som en rar liten flicka och väntade med ett leende på läpparna. Men han vägrade att dyka upp så till slut lånade jag Johannas mobil för att ringa och kolla läget. Men ingen svarade. Varken på mobilen, hemtelefonen eller Ullis mobil. Alla mina fysvänner åkte hem till sig. Jag väntade lite till. Ingen Håkan visade sig. Jag kände mig hjälplös, hopplös och meningslös. Medan jag gick till Tomtaklinthallen där jag visste att pappa skulle vara halv nio började tårarna som hade vart i ögonen falla ner för mina kinder. Det gick inte att stoppa. Nu var jag ingen rar flicka längre, utan en ledsen, hjälplös liten flicka. Det kändes lite pinsamt ett tag, när jag såg pojkarna som skatade vid skolan, men det var ju ändå väldigt synd om mig, så jag gick vidare.
   Samtidigt som det var hemskt(Gud ja, vilken upplevelse, tänk er själva), så var det underbart att få gråta lite. Speciellt för mig som inte är den känslosamma tjejen, inte på det sättet som gråter riktiga tårar för saker man ska gråta för. Som kärlek. Men men, jag kom till pappa gråtandes och helt död av utmattning och han berättade att det var ett missförstånd. Så han skjutsade hem mig. Antagligen mest för att han tyckte synd om mig.
Men nu ska jag sova. Och inte vara en liten flicka längre. Nu ska jag vara en tuff tjej, som är hård som sten.
Haha, vilket inlägg alltså, aja puss.

AL:

Nu ska jag på fys. Känns otroligt jobbigt. Fy. Men ibland måste man. Även fast man har en sour throat(emma SNÄLLA rätta min stavning din engelskagalning). Och Emma har börjat med bilder vilket får mina inlägg att se ännu tråkigare ut än vanligt. Men när min dator är tillbaka och kanske en liiite bättre mobil är jag back in buissnes(rätta mig igen). Jag återkommer och klagar om hur galet trött jag är senare ikväll. puss

ET:

Man kan ju inte bli annat än stolt över sig själv när sådana här saker händer:



Idag var det min lillebrors frukost. Yoghurt är inte det roligaste att försöka städa upp, det tar sin lilla tid.

ET:

Det är helt sjukt, jag är ett matvrak. Jag är hungrig hela tiden och äter därför hela tiden. Irriterande faktist.

Idag hade vi simprov och det gick galant, sen mös fia, anna och jag lite i grabbarnas bastu efter att vi hade lekt i poolen. Det var mysigt.  Sedan åkte vi hem och livet gick tillbaka till det normala. Nu sitter jag här, mobbad och äter min onyttiga snabbmat och dricker läsk, känns sådär.

ET:

Man kan ju inte bli annat än nöjd :




 det är katthår de där tussarna... heh.

Detta blev senare :

 
DETTA! WEEEY, duktig Emma!

Synd att man inte kommer ha tid med att plugga då.
I AM DEAD.

ET:

Jaha, nu har vi hittat ett hus som vi verkligen vill ha så man får ju hoppas att vi får det nu då! Men det är inte det enda nya vi ska köpa, vi ska nämligen skaffa oss en till hund. Kanske. En söt liten Gullan, haha. Eller vi får ju se hur det blir med den saken.

Vi står framför en global kris. Växthuseffekten knackar på dörren och det märks. Naturkatastrofer i Burma, sjukt varma somrar vid medelhavet och smältande polarisar. Alla vet vad som pågår och vi vet även orsaken, oljan. Det svarta guldet.
Men det tjänar inget till att bara veta orsaken till problemet, vi måste även ha en lösning. Om problemet ens går att lösa, kan vi hitta en annan energikälla som täcker hela vårt energibehov? Kan vi ersätta fossila bränslen? Och isåfall, med vad?

Egentligen är det inte oljan isig som orskar växthuseffekten. Det är koldioxiden som uppkommer när vi förbränner oljan. Koldioxiden lägger sig som en hinna under atmosfären och en stor del av solen strålar kommer in men inte ut. Detta orsakar stora problem för både människor och djur.

Men som sagt, vad ska vi ersätta fossila bränslen med? Eller måste vi verkligen ersätta det?
Alla vet ju att det kommer ta slut någon gång, men vi vet egentligen inte när. Vi vet inte heller om man kanske skulle kunna göra egen olja någon gång i framtiden. Som det ser ut nu ser det dock inte ut så. Och vi måste leva i nuet, inte hoppas på att någon gång i framtiden kanske vi kan göra så och så. Men det är inte bara dåligt med  fossila bränslen, det är ju faktist på det sättet vi transporterar oss. Ijuförsig kan vi ju använda elbilar eller bilar som drivs på etanol, men det tycker de flesta är så dyrt och vill inte lägga ut pengar på det. När det gäller bilar är det inte många som tänker långsiktigt.

www.tjuvlyssnat.se  HAHAH BÄST

AL:

Oh. Har just städat mitt rum. Efter två veckors bombnedslag. Där det inte låg kläder på golvet var det så äckligt att det fastnade skit under fötterna när man gick barfota. DÅ är det illa. Men nu är det som ett himmelrike man är här inne. Alldeles tomt, rent och öppet. Nu ska jag aldrig mer ha stökigt. Mums.

AL:

JA. Min mobil var på bussen och är nu hämtad och är i min ficka, där den hör hemma.
Men vädret är förfärligt. Deppigt. Kallt. Usch, bli som det var i helgen igen. Det var allt jag hade att säga. Typinget alltså. Aja puss(och ett grattis till Emmas pappa Tom får det bli också)

ET:

Japp, här sitter jag och ska precis äta en snabbmats tallrik. Varför vet jag inte, jag är inte speciellt hungrig, inte speciellt sugen heller. Jag ska bara göra det, men den är för varm jusst nu. Så vad tänkte jag att jag skulle göra då, JOOO skriva lite här. Om vadå? Jaa, det vet jag inte.. Äsch, jag skiter i det , puss.

AL:

Kan det inte räcka med att min ipod är snodd och min dator är inlämnad och kommer att vara tömd när den kommer hem? Måste min mobil gå och bli glömd också. Vart vet jag inte var den är men den finns inte. Inte alls. Den hörs inte när jag ringer och den är inte i min väska. Vart skulle den annars vara? Jo på bussen. Fan jag ärden mest oturliga människan i världen och just nu råhatar jag mig själv. Fan. Fan. Fan.

AL:

Jag är pigg. Kan knappt förstå det. Men så blir det när man är en duktig flicka och lägger sig 22. Mums. Däremot är jag fläckig. Det kan jag inte heller förstå. Eller visst, jag smörde in mig med BUS igår, men så dålig kan man väl inte vara så att man ser ut som en liten dalmatin? Tydligen kan jag det. Men nu måste jag springa iväg och sätta på mig kläder. Vad det nu blir. puss